|
|
|
 STRINDBERGS "BOMBPARTYT" Album MNWp138, oktober 1984 Inspelad i MNW studio av Tomas Gabrielsson maj 1984 Mixad av Tomas Gabrielsson och Johan Johansson juli 1984. Producerad av Tomas Gabrielsson Omlagsmålningar: Pär Lundström och Johan Carlén Foto: Mita Layout: Lasse Ermalm |
|
PERSONAL: Johan Johansson - gitarr, sång, munspel, bas, trummor Janne Borgh - bas, sång, akgitarr, fuzzbas, flöjt Johan Carlén - trummor Tomas Gabrielsson - piano, pop-orgel Mats "Magic" Gunnarsson - sax Katti Flemström - sång |
|
Johan: Den här skivan är jag riktigt stolt över, för äntligen fick Strindbergs till det! Mycket kan vi tacka Tomas Gabrielsson för, han var verkligen den perfekta producenten för oss.  |
|
|
Från början var idén att Peter Perrett, en av bandets gemensamma hjältar, skulle producera plattan. När vi hörde oss för och lade ut lite trådar blev vi informerade av hans bekanta att det inte var så lämpligt, då han för tillfället (och för det mesta verkar det som) hade "en liten apa på ryggen". Bara tanken på att en horse-pundare skulle ha försökt producera det här bandet just då framkallar mardrömmar även i vaket tillstånd hos mig. Tur att det blev som det blev! Bandet kom till studion |
|
med en rejäl klase låtar och Tomas strukturerade upp både dom och oss. Privat var vi ganska slitna och desillusionerade men med musiken visste vi vad vi ville. Under inspelningen fick jag öknamnet Elvis Castelo efter det vita portugisiska vin som var min huvudsakliga basföda, och när vi mixade plattan så låste jag och Tomas in oss i studion och levde på en diet av knäckebröd, sambal oelek, jordgubbar, vitlök och rödvin. Lukten förvandlade eventuella besök av utomstående till blixtvisiter, men vi trivdes |
|
|
med att jobba tillsammans. Det gör vi fortfarande då och då förresten, Tomas producerade min skiva "FLUM", och vi har jobbat tillsammans med till exempel Stefan Sundström och De Lyckliga Kompisarna. Det mesta av inspelningen är ett töcken för mig, men ett starkt minne är när jag och Carlén missade sista bussen från Vaxholm till stan. Vi skulle båda två jobba på posten klockan halv sex nästa morgon, och ingen buss gick så tidigt så att vi skulle hinna fram i tid. Vi började att gå samtidigt som vi försökte lifta |
|
med dom bilar som nu körde förbi, men vi blev inte upplockade av någon. Det hela slutade med att vi knatade fem mil in till stan och gick direkt till jobbet, sedan när arbetspasset var slut åkte vi direkt ut till Vaxholm och fortsatte spela in. Hur fan orkade man? Jag tror dessutom att "Bombpartyt" spelades in vid exakt rätt tillfälle. Ett par månader senare hade Jannes musikaliska inriktning dragits mer åt Alarm-hållet medan mina preferenser blivit ännu mer sextiotals-aktiga. Det |
|
|
märks klart och tydligt redan här, men det skär sig aldrig. Omslaget till plattan har två framsidor. Carlén målade den ena och Pär Attack, som redan var bestämd att efterträda honom målade den andra. Tänk om flera band kunde sköta sina medlemsbyte på ett så smidigt sätt! Janne: Vilken paradox! I och för sig så var Alarm i sig 60-tals inspirerade (Dylan etc), med jag som var uppfödd på Beatles och Who. Kolla in basen på Muppar och arret på Mannen som uppfann sig själv. Ett annat band som |
|
man tyckte var fräckt vid den här tiden var Lords of The New Church (hörs på Halloween). Dock måste jag säga att Alarm skrev ett par underbara låtar som håller än (68 Guns, Spirit of 76 etc).  |
|
|
1. ITALIEN Johan: En gång i början på åttiotalet var jag i Rom under en interrail-resa. Planerna var att vi skulle ta natt-tåget till Venedig en kväll, men när vi kom till tåget var det så knökfullt att vi hoppade på ett annat istället. Nästa dag kom vi fram till Barcelona, och där fick vi reda på att tåget som vi egentligen skulle tagit stod inne när man sprängde sönder hela centralstationen i Bologna den natten. Nu frågar marknadsfundamentalisterna om man vill hoppa på tåget eller stå kvar på perrongen och se när det går. Mitt svar |
|
är inte så självklart. 2. NÄR DEN SISTA STORMEN DRAR FÖRBI Janne: Alarm, ja jag vet - men vi gör det bra! En av mina egna favoriter som jag spelar själv ibland. Handlar om svek. När Tomtebolyckan rasar och inget blir sig likt, men livet går alltid vidare... 3. MANNEN SOM UPPFANN SIG SJÄLV Johan: Jag snodde titeln från Robyn Hitchcocks låt "The man who invented himself" fast jag aldrig hade hört den. |
|
|
Titeln passade dock väldigt bra in på mig själv just då, och texten är en orgie i förvirring. Janne: Låten snodde du från the Who din tjyv! 4. FRIHETEN OCH JAG Johan: ännu ett av dom sällsynta tillfällen när Janne och jag skrev någonting tillsammans. Vi skrev respektive partier som vi har leadsången på, och minns jag alldeles rätt är också texten skriven var för sig, utan att någon av oss hade en aning om vad den andre hade gjort...och det funkade! |
|
Janne: Versen kommer från en av våra första låtar, "På Västfronten Intet Nytt" (ännu en film!?!). 5. ARMAGEDDON Janne: Om Kvasibarn handlade om tidiga Ritz så handlar denna om ett-år-senare-Ritz. Allt var så jävla destruktivt ett tag. Drogerna, supandet, looken, bristen på IQ. Men det var kul ett tag fast skinnbrallorna var för trånga. Ett under att man kunde få barn! Kan ni hitta George Martin-klippet i slutet? |
|
|
6. TEENAGE DEATH-SONG Janne: The Who inspirerar igen! Har alltid älskat låtar som börja lugnt, exploderar i mitten och slutar lugnt, typ Behind Blue Eyes från Who's Next. Denna handlar om att bli äldre, att bli ensam och att vara utanför. Det förstnämnda är OK, de andra två har jag ännu inte upplevt. Introt är helt improviserat, typ "Spela nåt Janne, vad som helst, bandet går!" Johan: En sanning med modifikation Janne! Jag hade just visat dig introt till XTC:s "All of a sudden" som "råkade" slinka med i introt! Tjyvar är |
|
vi allihopa! 7. BOMBPARTYT Johan: Who says Who? Bombpartyt är en totalt skamlös tribut till våra främsta inspiratörer i den slamriga sextiotalpopen. Bas-solo och allt!...och texten säger mer om oss vid den tiden än vi hade vett att förstå. Who says say no more? 8. MUPPAR Johan: När jag gick i högstadiet var jag en sån som var tacksam för osäkra |
|
|
typer att tracka. Jag söp inte, raggade inte brudar, gillade inte hårdrock och hade inte utsvängda jeans. Dessutom kunde man slå mig, för alla visste att jag aldrig slog tillbaks. Jag vill inte påstå att jag var mobbad, men vissa perioder var det sannerligen inte roligt att gå till plugget och vara den som en del andra tog ut sin egen skit på. Redan när vi gjorde "Bombpartyt" hade jag träffat många av dom som gråa kontorsråttor på banker, i förvaltningar och på försäkringsbolag. Hur tufft är det? Skrattar bäst som |
|
skrattar sist! 9. LIT DE PARADE Janne: It ain't over 'till it's over. Vals nummer två i Stindbergs rep. Den första var också min. Mest ett fösök till att få det att gunga lite, vilket det gör också tycker jag. Sen snodde Army Of Lovers titlen 10 år senare!!! 10. JAG SÄGER / DU SÄGER Johan: Jag gillar music-hall-musik, och undrar ofta varför jag inte gör fler såna här låtar. Gabrielssons piano är fantastiskt på den |
|
|
här inspelningen, som dessutom är mixad på ett väldigt freakat sätt. Varje gång en ny vers eller refräng kommer så har vi klippt dit en ny mix som är lite starkare. Med andra ord så blir det mera volym ju längre låten går utan att det riktigt märks, annat än i det undermedvetna. Janne: Det är inte ofta Johansson tar in sitt privatliv i repertoaren, men här... |
|
 1. ITALIEN 2. NÄR DEN SISTA STORMEN DRAR FÖRBI 3. MANNEN SOM UPPFANN SIG SJÄLV 4. FRIHETEN OCH JAG 5. ARMAGEDDON 6. TEENAGE DEATH-SONG 7. BOMBPARTYT 8. MUPPAR 9. LIT DE PARADE 10. JAG SÄGER / DU SÄGER |
|
