Du är här | Hem: Band & Album: Solo: Flum | Tillbaks till Solo
 
 
 





 
JOHAN JOHANSSON "FLUM" (ALBUM, FEBRUARI -93) Birdnest BIRD032cd
Inspelad och mixad i Studio Kuling, Örebro, av Tomas Gabrielsson och Johan Johanson, sommaren 1992.
Producerad av Tomas Gabrielsson
Foto: Elisabet Olsson
Omslag: Per Granberg och Johansson


PERSONAL:
JOHAN JOHANSSON - sång, gitarr, kör, keyboards, munspel
LASSE BAX - bas
ANDERS HERNESTAM - trummor, percussion
ANDERS LINDBERG - gitarr (1-3, 5, 8,11)


Det här var egentligen inte menat att bli någon platta. Det var låtar som skrevs till byrålådan, men efter att jag träffat Per på Birdnest och han hade tjatat lite på mig tänkte jag att det kanske skulle vara kul att spela in



dom. När jag fick chansen att jobba ihop med Tomas Gabrielsson igen så slog jag till.
     Plattan spelades in i en studio i örebro som mest av allt användes av frireligiösa musiker. Dom har stålar så studion är jävligt flashig. Birdnest hade ju nästan inga pengar, men Jonas Kuling som ägde studion skulle på bröllopsresa och hyrde ut den till vrakpris. Jag och Tomas gjorde som vi hade gjort så många gånger förut med KSMB och Strindbergs. Vi satte grunderna, kastade ut musikerna och låste in oss i

en vecka med en massa instrument, rödvin och vitlök. Vi bytte instrument och lekte fram den här plattan. Jag hade gjort en hel del av låtarna som färdiga demos med samplat blås och stråkar, men hur man än gör så låter det ju aldrig som riktiga musiker. Därför beslöt vi oss för att låta alla maskiner skulle låta som syntar och inget annat, något som en del inte står ut med, men är det plast så är det.
     Mellan inspelning och mix hände något som får FLUM-plattan att bli ett




hemskt minne. Jag och Tomas jobbade paralellt med att göra Stefan Sundströms "HÅ HÅ JA JA"-platta, och i samband med det försvann Limpan - Anders Lindberg, som spelar gitarr på FLUM. Mitt under mixen hittade man honom, han hade tagit livet av sig. Har var en nära vän till oss alla sedan många år, och alla som har varit med om nåt sånt vet hut det känns. Mitt i den sorgen var vi tvugna att mixa plattan. Eftersom jag var tvungen att sitta och lyssna på Limpans gitarrspel hela dagarna så tror jag att jag stålsatte mig att inte låtsas

om nånting...och ibland undrar jag om jag än idag har fattat vad som faktiskt hände. Desutom hade min egen pappa just dött och jag skulle bli pappa och skilja mig till hösten.
     Plattan blev väl någon slags dokumentation av den snurriga tiden, och idag är jag smått imponerad att vi kunde få ihop nånting alls mitt i allt KAOS. Titeln är en hyllning till navelskåderiet och en upprättelse för ett missbrukat ord som jag tycker står för något fint. Från början skulle den här plattan hetat "HÅ HÅ




JA JA" och Sundströms platta heta "FLUM"...men vi bytte titlar.

 
1. LUST
En talande öppning på denna platta och om den tiden. Om samboträsket, man bor med nån som man i och för sig gillar men tycker att stiltjen härskar. Man vill liksom både dra därifrån och vara kvar. Känner nån igen sig?
 
2. VA?!
"Du kan ingenting ta med dig när du går" är en gammal svensk klassiker, och det här

är en ny variant av samma låt. Skrevs när jag bodde på Erstagatan, där fanns ett utmärkt fönster man kunde hänga i och titta ut på den ganska livliga gatan. Jag tyckte alltid att folk verkade så stressade, själv var jag arbetslös och levde ett liv som gick i ett helt annat tempo...så när solen sken hade jag tid att ha större glädje av den än dom som sprang därnere.
 
3. MED ÖGON KäNSLIGA FÖR GRÖNT
Barbro Hörberg är en




bortglömd favorit. Få har lyckats göra så bra texter av vardagliga ting. En hyllning till hennes värme helt enkelt, hur lyckad den blev är upp till andra bedömma.
 
4. VÄRLDENS BÄSTA DÅLIGA EXEMPEL
Jag bodde på Mariaberget tills för ett par år sedan. Mitt på Bastugatan finns en park som nuförtiden heter Ivar Lo-parken. Det är egentligen en lekpark, men på kvällarna är där tyst, och man har en fantastisk utsikt över hela Stockholm. Statyn på Ivar Lo som finns där har man haft

den dåliga smaken att vända åt fel håll - han tittar in i den ganska ordinära hyreskåken där han bodde. Efter ett besök på det numer stängda Café Bellman gick jag och satte mig där med mitt dåliga samvete och filosoferade över tillvarons kaos. Det blev till den här låten, som skrevs på baksidan av krognotan. Som tur var för er var Café Bellmans notor inte så stora och låten blev därmed kortare än den skulle ha blivit, vilket sällan är en nackdel.



5. SNÖMAN
Jag är en äkta Beatles-unge, mitt allra första minne här i livet är när Beatles spelade på Drop-In i TV 1963. Jag ville göra en pastisch på Beatles årgång Revolver ungefär. Ett par år senare gjorde alla det, men -92 var det tvärute. Limpan spelar baklängesgitarr och dom sista tonerna på låten är någon frireligiös saxofonist som fanns kvar på det gamla bandet vi använde för gitarren. Så kan det gå. Texten är en dokumentation av John Lenin-tidens sprit-och-knark-härjanden.

Jag är jävligt trött på den ensidiga och farliga drogdebatt som förs i Sverige, jag vill inte propagera och påstå att droger är nyttiga, men ibland måste man få gå in i väggen för att lära sig nånting av det. Jag efterlyser fortfarande en sansad dialog om ämnet.
 
6. LITE LÄNGRE FRAM
Försökte göra en egen Lundell-låt på nåt sätt, med ett par sanna episoder tagna direkt ur själva livet. Jag måste lära mig den här låten




igen, jag spelar den alldeles för sällan och gillar den fortfarande.
 
7. KARUSELLFLICKAN
Jag tror på den lilla farbrorn i telefonsvararen. Han är ett väsen i vardagen som gör livet lättare. Det kan man inte säga om Karusellflickan, men dom flesta har väl blivit varse om att hon finns? Det är hon som vrider runt rummet som straff för att man druckit den där sista ölen som man aldrig skulle haft.

8. ANNONS
En gammal låt som jag egentligen skrev till John Lenin. En protestsång mot vintern. Nu när man privatiserar och säljer av allt som är allmänt är mitt förslag detta: Sälj hela vintern och all snö till människorna i Åre och Sälen som gör business av den. Låt dom stå där med all slask och blåst och låt oss andra slippa skiten och vandra i solen!
 
9. REGN
En annan Lenin-låt som vi aldrig hann spela in. Ett




försök att göra världens mest cyniska sång...lyckades rätt bra. Sensmoralen är att om man inte förväntar sig annat än katastrof och elände slipper man åtminstone bli besviken.
 
10. JOSEF & MARIA
Min allra första spelning ensam med en gitarr var på ett bibliotek i Sandvken. Jag kände mig tvungen att försöka göra en låt som passade att spela på det sättet och hittade den här nånstans i mitt undermedvetna. Texten är en historia som jag flummade ut

lite innan om att Jesus verkligen kom tillbaks. Problemet var bara att ingen räknade med att Messias återkomst skulle ske i den tunga industristaden Sundsvall.
 
11. I VARJE HEM
Tro och religion har fått skulden för allt vansinne i Bosnien, Irak, Israel och Irland och på en massa andra platser. I själva verket är det i allmänhet maktgalna ledare som tvingar folket att göra en massa vanskligheter i guds namn. Den här sången




handlar om att lyda den allra största och sannaste guden: ditt eget samvete och förnuft. Tänk vad mycket mindre elände och våld det skulle vara här i världen om alla människor faktiskt stod för sina egna handlingar och handlade efter sitt eget samvete, utan att ha någon annan att skylla på. Leve det riktigt sunda förnuftet!

Övriga medvarkande:

KARIN RENBERG - kör (1,2,9,11)
INCKA ULLÉN - kör (1,2,9,11)
OLA NYSTRÖM - slidegitarr (6)
TOMAS GABRIELSSON - orgel, percussion, banjo, keyboads
FINN ZINTHE - keyboard
BÅGFILHARMONIKERNA - stråkar


1.  LUST
2.  VA?!
3.  MED ÖGON KÄNSLIGA FÖR GRÖNT
4.  VÄRLDENS BÄSTA DÅLIGA EXEMPEL
5.  SNÖMAN
6.  LITE LÄNGRE FRAM
7.  KARUSELLFLICKAN
8.  ANNONS
9.  REGN
10. JOSEF & MARIA
11. I VARJE HEM