06 jun 2008

Ja, det är sant!

Dagen som vi planerat för och trånat efter så länge är äntligen här. I stor nationaldagsyra haver jag vacklat runt i flera månader nu. Jag har räknat dagarna, klippt i mitt måttband och planerat, planerat och återigen planerat.

Nu är nationaldagens schema spikat intill sista sekund. Min förväntan har inga gränser. Naturligtvis har jag slagit upp balkongdörren på vid gavel redan i gryningen, gallskrikit Kungssången och Du gamla du fria. Jag har knäböjt utanför slottet för att därpå (krypandes) förpassa mig till Schönfeldts Gränd. Där har jag ritualbränt min fackföreningsbok utanför moderaternas högkvarter och heilat lite. Därefter har jag ringt och beställd tid för tatuering. Jag vill ha enstor bild av Anders Borg på ena armen och Margaret Thatcher på den andra. Frågan är om jag ska ha Kristina Axén-Olin eller Maud Olofsson tatuerad på bröstet. På ryggen finns ingen plats. Där har redan gaddats en gigantiskt bild på Tarrass-Wahlberg utanför Drottningholm.

Därpå gick jag hem igen…Naturligtvis sparkade jag lite på dom tiggare och uteliggare jag passerade på vägen. Lite träning är ju alltid nyttigt.

Jag hoppas att jag kommer kunna slutföra hela det späckade scemat. Här ska verkligen yras och firas. Snart åker folkdräkten på!

Vilka planer har ni andra denna heliga dag av kollektivt festfnattande?

Gud bevare kungen, fosterlandet och Johan Staël von Holstein!