05 jun 2008
Håhå jaja. Det är ett liv och ett kiv i den johanssonska tillvaron. Just nu är rullen mer än full på Åsögatan. Där huserar just nu två människor med aschlena fulla av arbete samt två grabbar som är mitt i slutspurten på skolan, varav en av dom går ut nian. Ingen vare sig hinner eller orkar vara särskilt trevlig mot de andra för tillfället. Lite trist, men det går nog över i sinom tid.
Igår blev de sista körerna lagda på min EP som jag ska försöka få ut till gigen i sommar. Det blir en platta med tre låtar: Vän av ordning, Somna och Det finns ett spöke. Fullängdaren gör vi klar under sommaren för släpp under hösten.
Jag är en lyckligt lottad människa att jag känner så många duktiga musikanter, och gårdagens kör går inte av för hackor. En nyligen utökad version av Kjell Höglunds klassiska körsektion Grogghaggorna äntrade studion och gastade så det stod härliga till.
Grogghaggorna består av idel gamla vänner. Lotta Nilsson och jag har tjoat tillsammans med både Kjell, Sundström och Mr Soul-gänget. Sanna Carlstedt behöver ingen närmare presentation antar jag – åsså rookien i sammanhanget, Vanja Renberg.
Det var våldsamt skojigt att lura med Vanja. Dels för att det är en förtjusande person som jag känner sedan hon sparkade i sin mammas mage, men framför allt för att hon är en av de bästa och kaxigaste sångerskorna jag någonsin hört. Lyssna in hennes eminenta band The Vanjas så förstår ni vad jag menar. Vanja Renberg kickar rumpa med besked och lär höra tala om sig, det är jag helt övertygad om.
För övrigt är det kungligt roligt att jobba i traxtonstudion med Christian Edgren igen.
Vi känner varandra väl och har jobbat så mycket tillsammans att vi egentligen inte behöver prata särskilt mycket. I alla fall inte om musiken. Det blir däremot en hel massa annat konstigt skitprat om allt från livets svårigheter till dråpliga situationer. Ibland är det svårt att få något gjort eftersom vi ofta ligger utslagna i varsin stol och asgarvar så att vi knappt kan andas. Såna goa stunder minns man gärna länge.
Grogghaggorna körade i alla fall med den äran på de låtar som fattas för att EP:n ska bli komplett. Efter några timmars hårt körande och lite Vinho Verde blev Sanna så här trött
….och själv var jag så mosig när jag kom hem att jag kände mig som den här killen
Det har varit bråda dagar eftersom jag bokat och byråkratiserat sommarens program på KulturhusTaket plus att jag jobbat mycket med Kompledigt Visfestival i Köping. Nu börjar det kännas som ljuset i tunneln är nära, och då är det bara att hugga in på det praktiska, men det är ju då det soliga börjar. Förarbetet kunde jag gott vara utan, men när det smäller igång blir det skoj. Synd bara att förarbetet tar otroligt mycket mer tid och att det praktiska bara säger svisch – och sen står man där med efterarbetet…
Kolla in programmen på myspace-sidorna så ser ni vad det kommer att bjudas på. Jo, förresten – på KulturhusTaket kommer det att vara fotoutställning hela sommaren. Den kan man glida upp och kika på gratis på dagarna. Grymma porträtt av Lennart Jonasson som blir en bok i sommar som undertecknad klåpare skrivit texten till.
Så ser livet ut just nu för punkfarfar. På onsdag 11:e juni spelar jag tillsammans med bland andra Sanna på KGB i Ståkkålm för att fira att hennes nya platta släpps. Jag har tjuvlyssnat och den är skitbra, men konstigt vore annars.
Haregott o ta hand om er!
Johansson